självdestruktiv eller bara dramaqueen?

Jag förstår inte varför en del av en alltid vill skada sig själv. Eller det kanske bara är jag men ibland upptäcker jag hur jag psykiskt sitter och plågar mig själv. Det kan handla om till exempel bilder man har på datorn eller som finns på nätet. Man vet att om man kollar på dom kommer man få ångest, de kan vara för olika anledningar men man vet att man kommer må dåligt av att se det. Men jag brukar tvinga mig själv att sitta och kolla, vad är grejen? Är jag självdestruktiv eller? Sen efteråt går jag runt och tänker och överanalyserar allt i mitt huvud, men man kan ju inte riktigt skylla på någon heller för man i princip orsakat sin egna ångest.
I och för sig så tror jag det är ganska vanligt bara de att folk inte är medvetna om det, jag tror att det är hur många som helst som skapar drama i sina liv själva för de vill ha lite spänning. Eller jag vettefan egentligen jag försöker bara förstå mig på det med tanke på att jag är sån själv. Typiskt oss brudar att vara dramaqueens för vi tycker att det är roligt...

tillbaka.

Nu var det riktigt längesen jag skrev här. Har jättelänge funderat på att starta en ny blogg. Jag hade ju inte bloggat här på så länge och designen behöver ju verkligen uppdateras så jag ville egentligen börja om helt och hållet på en ny blogg. Men så blev det inte riktigt, med tanke på att jag försökt fundera ut ett nytt bloggnamn i ungefär 3 veckor nu utan att komma på något. Jag kommer antagligen starta en ny blogg snart ändå så om någon har förslag på ett nytt bloggnamn så säg väldigt gärna till!

Det har hänt mycket sen jag blogga senast, det var till och med innan jag tog studenten. Livet ser inte riktigt likadant ut som det gjorde innan, i princip allt har förändrats. Så jag tänkte att det skulle vara intreassant att börja blogga igen, mest för min egen skull.

Som sagt sen senast har det hänt mycket bl a, så har jag tagit studenten, jobbat nästan hela sommaren, haft en underbart rolig semestervecka i aiya napa, och slutat i basketen. Veckan i ayia napa var oslagbar och det var även studenten! Och basketen, ja det finns väl inte så mycket att säga egentligen förutom att den tiden i mitt liv är över sorgligt nog. Något av det svåraste jag har gjort är att sluta i basketen. Jag har fortfarande problem med att inse att jag inte längre spelar. Hur som helst så kommer jag skriva om allt här på bloggen nu framöver, men nu tror jag att jag ska kolla på ett till avsnitt av förhäxad och sen sova!


RSS 2.0