oneandonlypetra

If I could offer you only one tip for the future, sunscreen would be IT.

(...)

Enjoy the power and beauty of your youth. Never mind. You will not understand the power and beauty of your youth until they have faded. But trust me, in 20 years you'll look back at photos of yourself and recall in a way you can't grasp now how much possibility lay before you and how fabulous you really looked.

You are NOT as fat as you imagine.

(...)

Do one thing every day that scares you.

Sing.

Don't be reckless with other people's hearts, don't put up with people who are reckless with yours.

Floss.

Don't waste your time on jealousy; sometimes you're ahead, sometimes you're behind. The race is long, and in the end, it's only with yourself.

Remember compliments you receive, forget the insults; if you succeed in doing this, tell me how.

Keep your old love letters, throw away your old bank statements.

Stretch.

Don't feel guilty if you don't know what you want to do with your life. The most interesting people I know didn't know at 22 what they wanted to do with their lives, some of the most interesting 40 year olds I know still don't.

(...)

Dance. Even if you have nowhere to do it but in your own living room.

(...)

Do NOT read beauty magazines, they will only make you feel ugly.

Get to know your parents, you never know when they'll be gone for good.

Be nice to your siblings; they are your best link to your past and the people most likely to stick with you in the future.

Understand that friends come and go, but for the precious few you should hold on. Work hard to bridge the gaps in geography in lifestyle because the older you get, the more you need the people you knew when you were young.

(...)

Be careful whose advice you buy, but, be patient with those who supply it. Advice is a form of nostalgia, dispensing it is a way of fishing the past from the disposal, wiping it off, painting over the ugly parts and recycling it for more than it's worth.

But trust me on the sunscreen.

Igår var en jobbig dag. Den började i och för sig helt okej. Eller det var liksom inget speciellt med dagen. Ända tills jag hade slutat skolan för dagen och satte mig vid en data för att kolla vad som hänt på facebook. Jag väntade nämligen på ett personligt meddelande från Mathilda. Jag hade väntat hela dagen på det där meddelandet. Det handlade om laget. Damtränarna hade satt sig ner och haft ett möte. Ett möte om vad de skulle göra åt att både vårat lag och damlaget har brist på spelare. Det jag fick se på facebook var inte vad jag hade velat läsa. Mitt lag finns inte längre.. Det är liksom nerlagt. Vi har ju fortfarande någonstans att spela (med u18, fast vi kommer fortfarande få spela i division 3) men laget vi kämpade med att få ihop, laget jag la ner min själ i för att hålla ihop, vi finns inte längre. Egentligen kanske det faktiskt är en ganska bra ide för nu får vi liksom ordentlig träning och behöver inte oroa oss om att vara för få eller liknande på träningen. Men just nu så ser det inte positivt ut, bara sorgligt. Det är liksom slutet av något som ändå var vårat.. Igår kändes de värre jag kände mig ledsen, arg, besviken, förvirrad och riktigt irreterad. Ska verklligen försöka smälta detta nu, kanske känns bättre då..

Jason Lewis

Saftighet i sin renaste form! Tror inte det finns någon människa som kan komma och säga att den här mannen är ful! Kolla dom vackra ögonen och dom vackra ansiktsdragen kombinerat med hans sexiga kroppsspråk.