Veckans pudding
Josh Holloway
Har börjat följa lost nu. Något jag inte gjort innan. Och ska jag vara helt ärlig så är jag inte så jätteförtjust i serien. Men jag är extremt förtjust i den här mannen. Man kan inte motstå hans ansikte. Mina ögon dras mot honom varje minut som han är medi serien. Måste erkänna att karaktären gör ju honom snygg också men även ifall han inte hade haft den karaktären hade man tyckt var snygg. För den här mannen är vacker. Han har jättefina ögon och kindben. Sen så är det sjukt sexigt när han har stubb. Och så får vi verkligen inte glömma hans smile-gropar. Det är nog det som gör honom lite mer unik också. Jag svimmar typ så fort han ler och dom där smile-groparna kommer fram!
Snart händer allt!
Men nu, nu är allt väldigt bra måste jag säga. Känner att jag hittat en balans. Nu är inte längre alla mina vänner bortresta heller. Men självklart så saknar jag fortfarande min bästa vän. På tal om det, loggade in på facebook igår och fick en trevlig överraskning. Nordlund hade hittat ett internet cafë därborta och skrivit en liten hälsning. Blev nästan tårögd.
Men nu är Nina och Bäng hemma från sin resa, det har redan gått två veckor. Känns inte så.. Men man fick ju höra lite om hur det hade varit, och oj vad man längtar tills man själv får komma iväg!
Men först blir det våran uppvärmning, hultsfred! Det börjar närma sig nu.. Det är helt galet, det känns inte länge sen som man satt och deppa över allt i skolan. Nu är det över och hultsfred är snart här, och därefter blir det ju bara bättre.
Har iår gjort en lite större grej av min födelsedag. Det kändes aldrig stort förut. Folk brukar förstora upp det så himla mycket. Men för mig har det aldrig varit så speciellt. Även om jag verkligen firat det ordentligt varje gång.. Jag brukar bara inte orka gå in för det. Men iår är det annorlunda. Jag längtar verkligen tills min födelsedag. Nu är det ju faktiskt så att jag fyller år när vi är på hultsfred. Det är även också så att en av mina favoritartister, Timbuktu, spelar på min födelsedag. Så visst har jag lite större anledning att längta. Men det är inte bara därför.. Ja vet inte riktigt hur jag ska beskriva det. Inte så konstigt i och för sig, nu på senaste har jag verkligen upptäckt hur svårt jag har att sätta ord på känslor.
Har just kollat på Sex and the city filmen. Man mår så bra efter att man sett den. Jag hade varit sugen på att se den hela dagen. Så gjorde jag det, och den är ju så underbar. Den är två och en halvtimme lång och man vill ändå inte att den ska ta slut.
Oj! Herregud, jag såg just att klockan är kvart i fyra. Kanske borde lägga mig med tanke på att jag ska träffa astrid vid två och hinna duscha och fixa mig innan. Hade inte bloggat på ett tag så det blev ett extremt långt inlägg.. Får väl blogga mer imorgon!
förklaring
Vad händer med världen? Eller snarare, vad händer med mig? Ja det är en bra fråga. Har jag alltid varit sån här eller.. Nej, nu känner jag att jag börjar bli en sån som publicerar aningen för många blogginlägg per dag. Men på något sätt måste ja ju få ur mig allt det här.
Jag kan inte skriva något här, men bara så att alla ska förstå så ska jag förklara situationen bakom mina panikutbrott lite närmare. Jag är i en situation just nu, som jag aldrig varit i förr. Jag har känslor inom mig, som jag aldrig haft förr. Jag är förvirrad helt enkelt.. Och den enda personen som känner mig bättre än vad jag själv känner mig är inte hemma, och hon kommer inte hem förän om 10 dagar. Så ja, jag är lite hysterisk och panikslagen. Och ibland när saker slår mig plötsligt som till exempel när jag läser något eller ser en bild så får jag små utbrott, små panikutbrott. Så nu kanske ni förstår lite mer varför jag flippar lite då och då!
crazy
Åh, jag vet inte vad det är för fel på mig.. Jag är jätteupprörd, verkligen jätteupprörd!
Ta inte detta fel nu, jag har haft en jättemysig dag. Hade en heldag med Kajsa i stan, vi bara tog det lungt och kolla runt lite. Så jag har ju haft en väldigt bra dag.
Men jag kan ju inte bli lämnad ensam i 1 minut ens utan att bli konstig typ.. Men.. åhh... Borde inte blogga just nu, känns som att jag kommer avslöja för mycket offentligt på nätet. ÅHHHHHHHHHHHHHH jag är så himla upprörd. FÖR EN JÄVLA BILD. VA E DE FÖR FEL PÅ MIG?!?!?!?!? Nej nu räcker det, nu måste jag lugna ner mig.. Känner att ja verkligen borde lära mig att klara en dag utan att vara med någon, min sällskapssjuka kommer ta kål på mig annars!
Varje gång jag blir sån här känns det som att jag vill att någon annan ska rädda mig. Att någon annan ska lösa allting. Medan det aldrig är så det slutar ändå. Men man kan ju alltid hoppas att det kommer en prins och räddar mig från mina bekymmer..
Förvirrad
Har upptäckt att jag är extremt sällskapssjuk.. Kan typ inte vara ensam längre. För när jag är ensam och inte gör något speciellt så blir jag lämnad ensam med mina tankar. Och det, det är inget jag tycker om. Jag bara tänker på massa konstiga saker och släpper liksom inte det jag inte borde tänka på. Jag har märkt att jag känner inte mig själv när det kommer till vissa grejer. Jag måste fråga andra om hjälp för att definera mina egna känslor..
Och grejen är att jag tror jag underskattat påverkan av en bästa vän. För utan henne här i såna här situationer så vet jag inte vart ja ska vända mig. Med tanke på att jag är en människa som alltid behöver prata ut om grejer, och jag känner mig bekvämast med henne. Men jag tror ändå jag måste lösa mina förvirrade tankar själv, ingen annan hör hur jag tänker liksom. Lite hjälp på traven skulle dock inte skada.
Men what to do, nu är hon i italien. Det har gått ungefär tre dagar sen hon åkte och jag saknar henne redan, det värsta är dock att hon ska vara borta i två veckor!
04.23 och jag borde verkligen sova
When I saw the break of day
I wished that I could fly away
Instead of kneeling in the sand
Catching teardrops in my hand
Fin låttext
En av mina favoritfilmer!
Otrolig film. En ovanlig kärlekshistoria som är otroligt fin. Här har dom fokuserat på alla smådetaljer som gör filmen så ovanligt bra. Filmen handlar om en kvinna som får sitt hjärta krossat och måste göra en resa för att finna sig själv igen. Hon åker runt i USA och jobbar på lite olika småskabbiga barer och restauranger och lär sig nya grejer för varje ställe hon är på. Samtidigt har dom här också bakat in en kärlekshistoria i hela storyn.
Filmen är sjukt mysig och den ger en varm känsla i kroppen när man ser på den.
Huvudrollen spelas av Norah Jones som här gör sin debut som skådespelerska. En helt okej debut måste jag säga. Skådespelet från hennes sida är inte vad som utmärker filmen dock, men som sagt helt okej debut. En annan stor roll spelas av Jude Law som man inte kan motstå i denna filmen. Hans karaktär ska vara lite sådär smågullig av sig i sättet vilket passar perfekt till Jude Laws mjuka och söta ansikte. En annan känd skådespelerska som är med i filmen är Natalie Portman, inte en av mina favoritskådisar men hon är absolut duktig. Även hon passar väldigt bra för sin roll. Fast hennes karaktär går en lite på nerverna men det betyder inte att hon spelar dåligt. '
Måste också få säga att det var ett mycket bra musikval i denna film. Ganska mycket av självaste Norah Jones men det passade perfekt till filmen.
Sammanfattat: Bra film som är väldigt mysig och där det mesta passar perfekt in för att skapa den där mysiga känslan. Rekommenderas för såna som gillar drama och kärlekshistorier.
Dålig dag
Idag började sommarlovet officiellt för mig. Skolavslutningen var idag. Vaknade vid 9 och hade då bara sovit ungefär 3 timmar. Man öppnar ögonen och kommer på att om bara några timmar, då börjar sommarlovet på riktigt. Sen så gick man upp och titta ut genom fönstret. Ja det var ju inte någon positiv syn. Regnet bara öste ner och vattenpölarna var överallt.
Sedan duscha jag och fixade mig, man vill ju ändå vara lite finare än vanligt på avslutningen. Går ut och ser att det fortfarande ösregnar. Fäller upp paraplyt och halvspringer till hållplatsen. Väl framme i skolan efter massa stress så var jag där två minuter innan vi började och jag var först där. Jag slog mig ner och från klassen började alla en och en komma. Så fick vi lite fika och höra hur lite om nästa termin. Efter 40 minuter av detta så var det färdigt, skolavslutningen var över och sommarlovet var ett faktum. Ännu en gång kollade man ut genom fönstret i hopp om att få sommarkänslor, men tyvärr.
Jag gick ifrån skolan och gick på stan en liten stund. Väntade till klockan två då barbarella skulle öppna igen, bytte min tungstav och var tvungen och vänta ännu en och en halv timme på syrran. Gjorde detta för att vara vänlig för jag trodde hon skulle hänga på stan ensam. Men nej det skulle hon inte, hon hade allt andra att vara med. Sedan var vi på stan i mindre än en timme och sen tyckte dom det var dags att gå. Åh nej, nu var jag irreterad. Hade väntat så länge och så kom pani och jag fick inte ens prova mina skor. Jag vänta i stan i tre timmar för ingenting!
Nu var jag extremt irreterad och hungrig med tanke på att jag inte hade ätit på hela dagen heller. Sedan kommer jag hem och går in i mitt rum och ser att allt är helt huller om buller. Inget ligger där det ska ligga och möbler hade flyttats ur mitt rum. Jo men kära far kände för att damsuga hela hemmet så han vände omkull hela mitt rum. Oj, farligt detta var inte rätt tid att göra mig ännu mer irreterad. Orden som användes skulle jag vilja censurera i detta inlägget. Systrarna började självklart tjafsa med mig och påstod att jag borde vara tacksam, jaha nu var det famlijebråk också! Asså lite privacy tycker jag att man har del till trots att man bor hemma.
Sammanfattat, har haft en sjukt dålig dag så försök att inte gå mer på mina nerver!
Bläää
Killing me softly
Har haft en otroligt konstig dag idag. Konstig på många sätt. Först så var jag på min gamla klass avslutning och det var.. Intressant. Nej nu ska jag inte vara sån, det var väldigt trevligt faktiskt! Fick träffa alla samlade igen riktigt trevligt faktiskt.
Sedan åkte jag, börje, gravander, och soffi in till stan och var med varandra. Det är alltid kul att vara med dom men jag måste säga att det är ganska jobbigt också. Det är bara det att varje gång jag är med dom så påminns jag att jag har gått miste om ett helt år av att gå i deras klass, och det är inget jag vill påminnas om. Jag som sagt älskar att umgås med er men det är jobbigt att hela tiden gå runt och veta att jag kommer gå miste om ännu ett år av att gå i eran klass. Trots dessa känslor känns valet av skolbyte fortfarande helt rätt. Men det betyder inte att jag inte får sakna mina kompisar.
Jag måste säga att jag har haft blandade känslor om denna dagen. Har träffat massa olika vänner och till och med varit och kollat på Nordlunds pjäs. Dagen har varit bra samtidigt som den har varit ett rent helvete. Jag vet inte hur jag ska beskriva det. Men låt oss bara säga att jag förstår mig inte på människor och människor förstår sig inte på mig, Och jag fattar inte varför jag bryr mig så mycket om saker som jag vanligtvis bara struntar i. Det är något fel, som stör mig och som gör att jag mår dåligt men jag vet inte vad. Så länge jag inte vet vad det beror på så kommer det inte gå över. Och i såna här perioder så bryr ju jag mig om udda saker som inte borde beröra mig. Men jag vet inte hur jag ska hantera något längre, snart blir jag galen!
Veckans pudding
Jag vill inte vara respektlös. Vet att han redan har det jobbigt med allt som hänt honom på sistone. Så jag säger bara detta, han är min gud och han är det perfektaste som finns på alla sätt och vis i mina ögon. En ung och vacker bild på honom här också!
Vila i frid
Igår var det match på G. Det var inte bra, bara upprörande. Men detta inlägget ska inte handla om matchen. Jag fick tidigt imorse höra meningen Henrik Larssons värld rasade ihop igår. Åh nej tänkte jag liksom, ska Henke sluta i landslaget igen? Okej lite konstigt av mig att det är de första jag tänkte på men jag visste inte vad jag skulle tro. Näe Henke ska inte sluta.. Hans lillebror dog igår!
Nu har jag gått runt på stan i flera timmar och undvikit alla löpsedlar för att undvika att börja gråta. Okänsligt av människor som igår satt och hatade Henke pga matchen (inte för att han spelade så dåligt men vissa människor är ändå ganska anti i allmänt när det kommer till honom). Nu visste dom säkert inte om det, men herregud tänk vad han måste ta sig igenom nu. Folk snackar om att Sverige inte kommer med i VM och Henke sitter hemma och sörjer sin döda lillebror. Jag som alltid hatat Zlatan för att han verkar odräglig och jag tycker han är överskattad måste säga att det var fantastiskt respektfullt att han efter matchen satt och tröstade Henke.
Jag kommer ihåg hur jag kände efter matchen igår, usch vilken frustration! Tänk hur Henke kände som spelat matchen som slutade så illa. Tänk även vad han var tvungen att höra direkt efter den hemska helvetesmatchen. Han fick gå in i ett omklädningsrum där hans famlij som var på plats satt och väntade på honom. Hans familj hade redan hört nyheterna. Där satt han, hans familj och några lagkamrater och fick höra av polisen vad som hade hänt. Jag kan inte ens tänka mig hur Henrik Larsson kände just då, jag vill inte ens tänka mig.
Jag önskar det fanns något man kunde göra. Det känns inte okej att min största idol sitter och känner den smärtan och jag sitter här och bara tycker det är hemskt. Jag vill bara göra något som kan förbättra situationen. Men än så länge gör jag det enda jag kan, sitter och hoppas att han tar sig igenom detta ordentligt igen... Det jag menar med igen är.. Åhhhhh det känns hemskt att ens skriva.. Detta är inte första gången Henrik Larsson förlorar en bror.
Asså nej!
En annan sak.. Jag vet inte vad det är med mig. Som ni säkert kan se i mina tidigare inlägg så har jag varit väldigt.. Ja vad ska jag kalla det.. Typ lycklig och hype! Hype på att det snart är sommar och alla roliga grejer som väntar nu under sommarlovet. Men denna dagen asså, jag vet inte vad det är med mig. Inget kändes så kul som det borde göra. Nu är ju ingen period att bli deppig under, det är ju fan sommarlov. Men jag orkar ingenting, jag orkar inte med vissa människor som ändå är mina vänner. Jag orkar inte med familjen. Jag orkar liksom inte med någon eller något..
Jag kom just hem från att fika med bäng och nordis. Jag kom hem satte mig vid datan. Är jättehungrig men orkar inte röra mig. Går in på min blogg, kollar senaste kommentaren och kommer på att dom söta, snälla och bra människorna fortfarande finns där ute. Sedan börjar jag gråta...
Jag vet, jag är väldigt konstig!
Glädjande
I början av veckan var jag ganska nojig över det mesta. Kommer pengarna räcka inför hultsfred? Kommer plugget någonsin ta slut? Kommer alla sluta vara jobbiga? Men sen började jag fundera lite. Varför ska jag oroa mig egentligen? Om några dagar så är skolan slut och då ska jag inte ens behöva gå runt och tänka. Bara leva livet och inget annat. Så nu räcker det!
Måste skriva till en sak som fick mig att bli ganska glad:
"Med enormt intresse för att ständigt vilja utvecklas inom allt som har med basket att göra samt ett väldigt stort högsbohjärta, har denna tjej verkligen gjort sig förtjänt av detta priset. Hon har bland annat varit spelare, tränat och hjälpt med administrationen kring damernas utvecklingslag. Hon har organiserat upp sekretariatet kring de flesta dammatcher under året, dömt matcher och varit ledare på föreningens läger. Hade alla haft detta brinnande intresse för basketen och Högsbo basket så hade sporten utvecklats i ett rasande tempo."
Detta sagt av hela Högsbo baskets organisation, det värmer, det gör verkligen det!
Det blir bara bättre härifrån..
"Hon har gjort så otroligt mycket för laget och har fått dra tunga lass som extracoach. Jäkligt enkelt, utan henne hade inte laget funnits kvar."
Detta sagt av min tränare när jag utsågs till årets spelare i mitt lag! Har fått detta priset tre gånger men det värmer varje gång!
